Bilderna styr våra villkor

Bilderna styr våra villkor

Bilden av något är ofta är minst lika viktig som hur det är i verkligheten. För oss skogsägare och -brukare är det verkligen så. Då skogsbruk är en komplex och långsiktig verksamhet kan få människor grunda sin uppfattning i frågan på tillräckligt stora egna erfarenheter.

I mitt arbete möter jag dem som avsiktligt försöker att ge en mörk bild av skogsbruket. Det mest spektakulära exemplet kanske var den tyske Greenpeace-talesman som på en presskonferens i Hamburg i början av 1990-talet visade bilder på avverkningar i nordvästra Kanada och förklarade att ”detta är svensk skogsskövling”.

Han ville måla en bild av svenskt skogsbruk som var mörkare än verkligheten. Därför använde han bilder på något annat, som förde tankarna till ett bombat landskap, snarare än hållbart skogsbruk.

Syftet är ofta att påverka politiker och beslutsfattare till att reglera och inskränka utgångspunkten för den svenska skogspolitiken: skogsägarnas ”frihet under ansvar”.

Ju fler människor som tror på den svarta bilden – desto mer vatten på sina kvarnar får de som ser skogsbruket som ett problem, snarare än som en viktig del av övergången till en hållbar ekonomi.

Ibland krockar min egen skogsägarverklighet med den bild som myndigheterna målar upp. Ett exempel på detta hittar jag på en hemsida hos en viktig aktör i skogspolitiken. Där beskrivs lunglav (Lobaria pulmonaria) med följande text: Lokalt kan lunglaven vara mycket riklig men den förekommer nästan enbart i gamla och ej slutavverkade skogar. På grund av att lunglaven är lätt att känna igen och identifiera samt att den ofta förekommer i gamla skogsbestånd är den också en av våra allra främsta signalarter.

Min bild av arten är annorlunda. Den tycks vara en tuff överlevare som överlever hyggesfasen om vi lämnar det viktiga värdträdet sälg i tillräcklig utsträckning och det finns en viss fuktighet. Sedan kan man så småningom hitta lunglaven både på andra lövträd, på gran och till och med på contortatall (”gamla och ej slutavverkade skogar”?!).

Jag vet att min personliga bild inte räcker för att göra en bedömning av hur en art utvecklas i hela landet. Däremot menar jag att den bild som ges i det här fallet, riskerar att svärta bilden av skogsbruket i stort, och även att skapa onödiga problem för skogsbruket där lunglaven signalerar att man är utomhus, men inte så mycket mer.

Mina kontakter med politiker har genom åren övertygat mig om att vi i Sverige har ärliga, hårt arbetande politiker som jobbar för ett bra samhälle. (Sedan är det en annan sak att vi ibland har olika åsikter, men jag har stor respekt för det jobb de gör.)

Deras problem är att de inte kan vara experter på allt. Därför måste de skaffa sig en bild av de frågor de ska besluta om, som baserar sig på uppgifter från myndigheter (som hemsidan ovan), verksamhetsutövare, media, intresseorganisationer och andra källor.

Självfallet är det så att när en intressent talar om att vi i Sverige bara har skyddat ”3,5 procent av skogsmarken” så låter det lite för den som ska fatta beslut om ytterligare skogsskydd. Intressenten hade lika gärna kunnat säga att ”vi har formellt och i lagstiftning skyddat drygt 20 procent av skogsmarken och därtill kommer frivilliga avsättningar på minst 5 procent plus hänsynsytor vid avverkning motsvarande 7 – 8 procent av den avverkade ytan.”

Skillnaden mellan utsagorna är att den första avser produktiv skogsmark som är formellt skyddad i nationalparker, naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal, medan den andra anger hur mycket av den svenska skogen (enligt skogsdefinitionen i Skogsvårdslagen) som inte nyttjas för skogsbruk.

Eftersom vi i Sverige, liksom många andra länder, har bestämt oss för att det är FN:s skogsmarksdefinition som ska gälla (och som återfinns i skogsvårdslagen) så är det konstigt att såväl myndigheter som ideell naturvård ibland väljer att använda andra siffror. Det försvårar jobbet för våra folkvalda och gör att beslut riskerar att fattas på fel grunder.

Det är lätt tro att de som använder siffror som misskrediterar svensk skogsnäring har en egen agenda liknande Greenpeace-tysken ovan. Men då jag vill tro även myndighetstjänstemän och naturvårdsaktivister om gott, så hoppas jag att det bara varit otur, och att det kommer att bli bättre när de i framtiden målar bilden av svensk skog.

Rolf Edström