Bruna kuvert och griniga, giriga skogsägare

Bruna kuvert och griniga, giriga skogsägare

Steget från att vara glad och stolt skogsägare, till att bli motsträvig, fokuserad på pengar och negativ till en beslutad naturvårdsavsättning, kan vara kort. Frågan är varför myndigheter som Skogsstyrelsen och Länsstyrelserna så ofta, helt i onödan, lockar fram den griniga och giriga skogsägaren?

Jag har egna erfarenheter i familjen av att Länsstyrelsen via ett brunt kuvert meddelade att de avsåg att göra reservat av 18 hektar högproduktiv granskog. De flesta skogsägare förstår och accepterar sådant. Många blir glada och stolta över att de har höga naturvärden på sin mark. Sedan är det en annan sak att de flesta skulle uppskatta en personlig kontakt, ett gemensamt besök på fastigheten och ett mänskligt agerande från tjänstemännen. Glädjen och stoltheten försvinner snabbt om myndigheterna agerar utan medkänsla, eller försöker att komma över marken till för låg ersättning.

I vårt fall värderades varje kubikmeter inledningsvis betydligt lägre än exakt likadan skog som stod på det stora skogsbolagets mark, på andra sidan rågången. Då blir man som skogsägare lätt motsträvig, fokuserad på pengar och negativ till hela projektet.

Skogsbrukets kritiker beskriver gärna skogsägarna som giriga och motståndare till natur- och miljöhänsyn av olika slag. Å andra sidan visar statistiken att viktiga faktorer i skogslandskapet utvecklas i positiv riktning, från de stora arealer som frivilligt undantas från skogsbruk, till ökande mängder av gammal skog, gamla lövträd och död ved. Från Sveriges Lantbruksuniversitet kommer samtidigt besked om att det finns en stor potential till ökad tillväxt i de svenska skogarna, om skogsägarna bättre skulle tillvarata de möjligheter som finns i vanlig skogsvård som återväxt och röjning.

Det är svårt att hitta tydliga belägg för produktionsfixering, girighet och ointresse för miljöfrågor om man tittar på den översiktliga bilden. Det faktum att den absoluta merparten av det svenska skogslandskapet är påverkat av skogsbruk, kan man knappast lasta skogsägarna för. Det är ett resultat av skogspolitik - att riksdag och regering under lång tid önskat nyttja landets skogar för att skapa arbetstillfällen, exportintäkter, skatteintäkter och välfärd.

Mycket talar ändå för att dagens skogsbruk och biologisk mångfald går att kombinera på ett långsiktigt sätt. Här har de glada och stolta skogsägarna en nyckelroll. De som får erkänsla och ersättning för att de producerar det samhället vill ha, vare sig det gäller råvara eller biologisk mångfald, kommer att fortsätta leverera. De som straffas för att de har höga naturvärden, eller känner sig förda bakom ljuset av myndigheterna, lär inte göra det.

 Rolf Edström