Dagens nyckelbiotoper ska bli vardagsmat!

Dagens nyckelbiotoper ska bli vardagsmat!

Debatten kring nyckelbiotoper, och hur dessa ska hanteras, är komplicerad. För att skogsbruket, berörda myndigheter och den ideella naturvården ska komma ur det låsta läget tror jag att vi måste hitta en gemensam vision för framtiden. Att ägna möda åt att vidareutveckla gamla inventeringsmetoder, eller kämpa för att alla nyckelbiotoper för all framtid ska tas ur produktion, leder ingenvart.

Hela frågan ställs på sin spets i nordvästra Sverige. Skogsstyrelsen klassar här idag ofta äldre skog som brukats extensivt som nyckelbiotop. Ett praktexempel på detta är skogsbolaget Holmens skogar i Ströms Vattudal i Jämtland. Där har bolaget efter stora egna avsättningar (drygt 14 000 ha där man frivilligt undantagit de högsta naturvärdena) ca 10 000 ha äldre skog kvar i vilka man tänkt bedriva skogsbruk. En stor stickprovsinventering utförd av Skogsstyrelsen indikerar dock att mer än 95 procent kommer att falla ut som nyckelbiotoper!

Då den skogshistoriska skillnaden mellan privat- och bolagsskog i området inte är så stor, lär även enskilda skogsägare få svårt att bruka skog som man sparat för framtida bruk.

I Vattudalen finns redan mycket stora arealer skog som frivilligt eller formellt undantagits från skogsbruk. Allt talar för att marginalnyttan av att skydda mer av samma slag, är väldigt liten för bevarandet av biologisk mångfald.

Tanken med att skydda nyckelbiotoper var en gång att man skulle hitta och skydda de områden som var av störst betydelse för den biologiska mångfalden i framtiden. I dessa ”pärlor” i landskapet skulle känslig flora och fauna bevaras för att sedan kunna migrera in i det omgivande landskapet när skogen där uppnått erforderlig ålder och kvalitet. När miljöcertifierade företag en gång tog ställning för att inte använda råvara från nyckelbiotoper kunde ingen föreställa sig att myndigheterna skulle bedöma hela landskap som ”pärlor”.

Även om problemet är som mest akut i nordväst, måste den stela tillämpningen av nyckelbiotopsbegreppet omvärderas för att i framtiden kunna fungera även i andra delar av landet. Naturhänsynen i skogsbruket ger tydliga effekter, bl a på mängden död ved, andelen lövträd och andelen gamla träd i skogen. Även de skogslevande fåglarnas utveckling är positiv. Riktigt spännande är de resultat som kommer från en studie i Jönköpings län, där man artinventerat i nyckelbiotoper och i angränsande planterade och röjda ungskogsbestånd med gran. ”Resultaten tyder på att nyligen röjd ungskog kan hysa en till synes likvärdig, men delvis distinkt, skalbaggsfauna som närliggande naturskogsartade biotoper, med hänseende på artrikedom av vedlevande skalbaggar. Även rödlistade och sällsynta arter påträffades på ungskogsytorna. Det mest anmärkningsvärda fyndet var klubbhornsbaggen Leptoplectus spinolae som hittades i 43 ex. på sex av ungskogsytorna. Arten är rödlistad som sårbar (VU), tidigare bara funnen ett fåtal gånger i landet, och hittills ansedd som en natur- eller urskogsart.

Vi närmar oss förhoppningsvis steg för steg det scenario som Björn Risinger och Herman Sundqvist, generaldirektörerna för Naturvårdsverket respektive Skogsstyrelsen, uttryckte vid föreningen Skogens höstexkursion 2016. De menade då att målet ska vara att våra skogar i framtiden är så fulla av biologisk mångfald att avverkningarna sker i skog som vi idag kallar nyckelbiotoper.

Att bra livsmiljöer, och även arter av olika slag, blir vanligare i våra skogar är en seger för skogsägarnas engagemang och miljardsatsningar på naturvård. Utvecklingen ändrar också förutsätt­ningarna för bedömningen av vad som är skyddsvärt.

Därför måste alla parter i diskussionen om nyckelbiotoper vara öppna för nya sätt att jobba så att vi hittar, och satsar på, de åtgärder som ger mest effekt för framtidens biologiska mångfald. Jag håller med generaldirektörerna i förhoppningen att dagens nyckelbiotoper är morgondagens vardagsmat!

Rolf Edström