Vad är riktig skog?

Vad är riktig skog?

Med jämna mellanrum brukar skogsbrukets argaste kritiker brista ut i klagosånger på temat ”det finns ingen riktig skog längre”. Den typen av argumentation kan användas i många olika sammanhang.

Jag som bor i Östersund kan till exempel få höra från någon som bor i Stockholm att ”Östersund är för litet för att vara en riktig stad”. Stockholmsbon å sin sida kan få höra samma sak från någon som bor i London eller NewYork.

Kritiken mot skogsbruket går ut på att skogar som anlagts av människan efter en slutavverkning inte är ”riktiga”. De beskrivs istället som ”industriskogar” med träd i raka rader och brist på biologisk mångfald.

Visst finns det platser där det står plantor i raka rader. Flora och fauna ser efter en avverkning annorlunda ut än i den gamla skogen, åtminstone under en tid. Att måla ut all skog som anlagts av människan som onaturlig och områden där den biologiska mångfalden försvunnit, är ändå direkt ohederligt. När jag går i den skog som jag själv planterade för snart 40 år sedan kan jag konstatera att där nu finns betydligt fler trädslag än vad det gjorde i den naturligt föryngrade, blädade granskog som fanns där innan. Jag kan också konstatera att där finns rödlistade arter, och att inslaget av självföryngrade träd som lämnades vid röjningen har skapat ett bestånd som är väldigt mycket mer varierat än det som avverkades.

Det ena beståndet är sällan det andra likt, och det går naturligtvis att hitta föryngringar som efter röjning, gallring, och ibland även gödsling, är väldigt homogena och ensartade. Men att utifrån detta måla upp en bild där hela det svenska skogsbruket svartmålas, är inte till gagn för en nyanserad debatt om skog och skogsbruk.

Vad är då skog? Sveriges Lantbruksuniversitet beskriver det så här ”Skogsmark är ett begrepp som definieras i den svenska skogsvårdslagen. Definitionen motsvarar den definition som FN:s Food and Agriculture Organization (FAO) tagit fram och som är internationellt vedertagen. Skogsmark definieras som all mark som bär skog eller utan produktionshöjande åtgärder har förutsättningar att bära skog med en höjd av minst 5 m och med en kronslutenhet på minst 10 procent.”

Det råder ingen tvekan om att vi i Sverige sedan 1900-talets början, då de svenska skogarna var sönderhuggna och hårt exploaterade utan tanke på återväxt eller skogsvård, har ökat virkesvolymen i skogarna dramatiskt. Det råder heller ingen tvekan om att den ökade naturhänsynen som tagit plats i skogsbruket sedan början av 1990-talet skapar betydligt bättre förutsättningar för biologisk mångfald, än det myndighetsstyrda, ensidiga produktionsskogsbruk som vi levde med under större delen av förra århundradet. Vi går mot en framtid där vi har mer virke i skogen än någonsin i modern tid. Mycket talar också för att kombinationen av hänsyn vid avverkning, frivilliga avsättningar och formellt skydd av skog, ger bra förutsättningar för biologisk mångfald. Den biologiska mångfalden kommer dock troligen att se annorlunda ut än vad den gjorde för 100 år sedan, men det hade den sannolikt gjort även utan skogsbruk. Naturen är en gång för alla föränderlig.

Rolf Edström